När röven får råda!

Ibland – men bara ibland, undrar jag vad jag egentligen håller på med. Man lägger ner mycket energi på att bara försöka komma loss för att ta sig en mer eller mindre välförtjänt fisketur. Det planeras hit och dit, stuvas om i kalendern, bara för att bli varse om att när tid finns så djävlas vädret!

 

Är man som jag mentalt handikappad i min längtan efter den adrenalinstinna stimulansen som flödar vid minsta lilla hugg, ja då bara måste man ut på havet.              Det spelar ingen roll om det blir fisk eller inte, huvudsaken är att få vara Där, med både hjärnan och hjärtat.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att fisketuren är fiskeidiotens fysiska och psykiska batteriladdare. Resonerar man vidare innebär det även att själens batteri måste vara delvis urladdat för att få ekvationen att gå ihop, hur skulle det se ut om batteriet satt i laddaren hela tiden?

Förmodligen skulle det gå mot en viss överhettning med katastrofala biverkningar som följd, m.a.o. fiska ofta men inte alltid!

Nu sitter man då ytterligare en fredag på jobbet och längtar till morgondagens planerade fisketur. De välbetalda rövhålen på SMHI har utfärdat kulingvarning och uppehållsväder. Undrar vad dom menar med  uppehållsväder? För att det ska vara uppehåll måste det rent logiskt regna minst hälften av tiden, vet i f´n vad man ska tro.

Nu är jag så pass naiv så att jag än så länge inte tror på ett ord av vad meteorologen har sagt, jag lär bli varse i morgon bitti.

Antagligen, med största sannolikhet, ger jag mig ut på havet oavsett vad det är för väder, bara för att konstatera att draggen vägrar greppa bottnen, det kommer överhuvudtaget inte vara möjligt att ankra upp där fisken finns. Jag kommer i min dumhet i alla fall få mitt batteri laddat eftersom jag som vanligt låter röven råda.

Hur det gick? Jo, röven hade rätt men abstinensen försvann!

Siktrubbel vid strömmen.

En morgon i början av sikfisket för många år sedan då isen hade släppt in till Oknöström blev jag varse om att det fanns en riktig skitgubbe som gjorde i princip vad som helst för att komma åt de bästa ställena. Det spelade ingen roll var när eller hur, han betedde sig allmänt buffligt och till och med hotfullt om så krävdes.

Denna morgon kom jag till strömmen lite senare än vanligt men det fanns plats för att rigga mina spön. Endast en äldre liten herre vid namn Penti var på plats före mig, som sig bör så växlade jag några trevliga ord med honom och fick hans tillåtelse att ta platsen bredvid honom, givetvis med en spöluckas mellanrum som var och fortfarande än i dag tillhör vett och etikett. Det förflöt någon timma och vi åt frukost tillsammans och småpratade om sikfiske och annat när plötsligt en gammal vit Volvokombi tvärnitar uppe på grusparkeringen.

Ut hoppar en man i sextioårsåldern, sliter snabbt fram några spön ur bagaget och skyndar hastigt mot oss nere på stranden. Döm om min förvåning när han tar sikte på den ”obefintliga” luckan mellan alla spön som redan står på stranden. Jag påtalar så snällt jag kan att det inte finns någon plats mellan våra spön eftersom våra linor effektivt täcker allt tänkbart fiskeutrymme, dessutom är det gott om plats till vänster om mitt yttersta spö, säkerligen en sträcka på minst femtio meter med bra sikbotten.

Då kontrar han med att han minsann också har rätt att fiska och dessutom har han bara två spön, så nog ska han få plats han också. Det är vid det här tillfället det börjar jäsa innombords, jag vet att han inte kommer att visa någon som helst hänsyn, dessutom har han lyckats tända stubinen och det är bara en tidsfråga innan jag kommer att brisera.

Gubbaset tar sats och kastar okontrollerat tvärs över min yttersta lina, så har fajten börjat, vem kommer att ge sig först? Jag greppar mitt yttersta spö, ger lite slaklina och backar upp i slänten innan jag med höjd spötopp börjar veva in, som planerat ser jaghur gubbaträckets lina slaknar samtidigt som jag hastigt tar in mitt tackel. Gubben märker ingenting eftersom han är vid sin bil och och rotar i bagaget, jag ser att han håller på att rigga sitt andra spö. Jag häktar av den uppfiskade linan från min krok och nu ligger en ansenlig mängd slaklina vid strandkanten helt enligt planen, sedan kastar jag snabbt ut mitt tackel så att det om möjligt finns ännu mindre utrymme.

Gud vilken tillfredsställelse jag känner när jag snäsigt påtalar att han åtminstonde kunde lära sig att kasta rakt. Jag hör hur han muttrar någonting om att han fiskat sik i över tjugo års tid, så han vet nog hur man kastar ut ett tackel. Vad jag vet har jag aldrig sett denne man tidigare och nog hade jag kommit ihåg en sådan ärkenöt om jag stött ihop med honom tidigare.

Nu har han hämtat nästa spö från sin bil och han tar sats och kastar sitt paternoster-tackel tvärs över två av den lille finnens linor till höger om mig. Han har alltså en klar strategi att samla linor och bereda sig plats, kosta vad det kosta vill. Nu väntar jag med spänd förväntan på hur Penti ska reagera och det dröjer inte länge innan han med viss irritation i rösten piper, -det där var väl onödigt, det finns väl gränser för hur dumt man får bete sig. Uttalandet tar skruv och nu börjar gubbidioten snäsa och skälla ut min fiskegranne så att finnen mest liknar en fågelholk, vem kunde ana att det fanns ett sådant rötägg och att just vi skulle bli drabbade.

Hur som helst har min stubin brunnit ända in till krutdurken, måttet är rågat och alla gränser för vad anständighet innebär har för länge sedan passerats. Nu skiter jag helt enkelt i allt vad konsekvenser heter för här gäller det att statuera exempel. Näsa mot näsa konfronterar jag gubbjäveln och talar om för honom vilket praktarsle han är.

Nog försöker han både en och två gånger att tjafsa tillbaka men vid detta laget tycker jag att han enbart ska knipa käft och packa sig därifrån. Under högljudda protester packar han ihop sina spön, slänger in dom i bagaget och gasar iväg så att det sprutar grus över parkeringen.

När dammet lagt sig lägger sig även ilskan när jag upptäcker att en av mina markörer har gått ner i backen, en fin tvåkilos sik landas och resten av förmiddagen ger ytterligare några sikar, framför allt slipper vi fler störningar på stranden denna så annars så fina vårdag.

2012-04-21 Sista siken i Kalmarsund

04:04 God morgon, dags för sista sikpasset för denna säsong. Kaffet puttrar i bryggaren och jag sitter och funderar vid köksbordet på årets usla sikfiske. Idag avgörs det om det trots allt inte ska avslutas positivt, man kan alltid hoppas.

04:39 Den nyplockade kompostmasken har tydligen varit uppe större delar av natten och är betydligt piggare än jag, plockar mask på garagegolvet innan jag åker norrut för att hitta kallare vatten.

Anländer vid femsnåret, det blåser en småfuktig sydlig vind 3-4 m/s, mulet, sjöfåglarna är redan vakna, det är +4C° i luften och +5C° i vattnet, borde vara bra sikfiske idag.

05:30 Hastar i mig lite frukost, det är snart tillräckligt ljust för att kasta ut.

05:39 Första utkast.

06:07 Alla spön står i sina klykor, markörerna vajar skönt i morgonvinden som har avtagit något, någonstans runt kvart i sex borde solen ha gått upp men den lyser med sin frånvaro denna mulna aprilmorgon.

20120421-061401.jpg

06:30 Tar upp ett av spöna för att kolla masken, allt ser bra ut men jag kompletterar med ytterligare ett par mask.

06:36 Det rycker till i en av markörerna, sedan är det lugnt i några sekunder innan markören börjar vandra neråt, ett typiskt siknapp, greppar spöt, sträcker upp linan och gör mothugg, fast fisk och siken drar motvilligt i sidled innan den lyfts upp på stranden, en fin bit straxt under kilot, kroken sitter i munnen.

20120421-065747.jpg

07:12 Tar upp ett par av tacklen ock kollar mask, solen tittar fram.

07:40 Kollar över samtliga tackel, ett par har ”blankkrok” och ny mask sätts på.

08:10 Det går åt en hel del mask idag, speciellt på två av tacklen, flyttar dessa en bit till djupare vatten.

08:55 Dagen som började så bra med ett morgonhugg har förbytts till för året så ordinarie väntan, men ett niohugg skulle pigga upp!

09:30 Får besök av två härliga ungar och deras pappa, ungarna mumsar på farmors kanelbullar, sedan blir det traditionell stenkastning.

09:48 Markör ner, äntligen!, det är dessvärre inget på vid mothugg.

09:58 vinden friskar på från syd och det är riktigt kyligt.

10:22 Upp med ett tackel för att kolla masken och tar en snyltare på bar gärning. ”catch and release”.

20120421-102655.jpg

10:45 Börjar ta upp för dagen och konstaterar att årets sikfiske har varit bedrövligt, färre sikar landade än någonsin, har i alla fall med mig en sik till mor som fyller år idag.

Tack för idag!

2012-04-17 Sikväder i Mönsteråsviken?

Blåst, hagel, snöstorm, ösregn och strålande solsken.

Detta är en besynnerlig eftermiddag, klockan är kvart över fyra och tre spön står riggade vid ”Snobbens brygga”. Här kanske man kan lura en kvällssik, det gick ju förr, men det är en annan historia.

20120417-161915.jpg

Här och nu blåser det en behaglig nordlig vind på ett par m/s, vattentemperaturen har hunnit upp till behagliga 7C om det är någon som känner för att ta sig ett dopp. Här ute borde det inte finnas någon maskätande mört men man vet aldrig.

16:35 Dags för en fika, idag tog jag mig tid att packa ner lite godsaker i ryggsäcken.

20120417-163853.jpg

17:14 Jodå, det visade sig finnas snyltare även här, det måste vara små rackare för jag har fån-glott på spötopparna utan att se en antydning till hugg, krokarna kommer upp blanka och det går åt mycket mask.

20120417-181015.jpg

17:42 Nähä, det här går inte, taskmörtarna vinner, nu plockar jag ihop och beger mig hemåt. ”Skitfiske” på er!

2012-04-16 Siknostalgi online

20120416-172808.jpg

Ja så blev det äntligen en liten nostalgitripp till ett av mina ställen som gav flera storsikar när det begav sig, det är sen eftermiddag efter en dag på jobbet och det småduggar, ute i sundet är det klarblå himmel. Ingen vass nertrampad så hittills har ingen varit här i år. Kom hit vid femtiden och nu står tre spö i sina klykor och väntar på napp, det ska mycket till om det ska bli något hugg ikväll, men som sagt, det är skönt att bara sitta här och minnas tillbaka.

17:30 Vind ett par m/s från nordost, en sädesärla struttar omkring några meter bort. I början på nittiotalet var denna stenrevel med tillhörande vass en pålitlig plats som av de flesta andra sikfiskare ratades på grund av sin svårtillgänglighet, det var betydligt mer lättfiskat bara hundratalet meter härifrån och där brukade det vara fullsmockat med spön.

18:02 Solen tittar fram och det verkar bli en skön afton, hade varit gott med en fika – men det packades inte ner någon i ryggsäcken denna gång.

18:30 Markörerna hänger blickstilla, endast lite knappt märkbara småvågor på en annars spegelblank vik.

18:45 Nu har det börjat småblåsa igen.

18:53 Tar upp för att kolla mask, första krokens maskpaket är helt aväten!

18:59 Andraspöt tas upp och även denna krok är blank.

19:04 Tredjekroken är också den aväten, är mörten redan inne?

19:06 Kastar ut termometern ett tiotal meter och läser av ytvattnet till +7C°, mörten är här – aj, aj, aj! Bestämmer mig för att åka ut till färjeläget och kolla om det är svalare där.

19:29 Färjeläget, Vattentemp +6C°, dags att åka hem.

2012-04-14 Sikpass i Kalmarsund

Regnade hela gårdagen men så här i gryningen verkar det som om dagen kommer att bli fin. Vattentemp 4C°, luft 2,5C°, svag västlig vind, lite molnigt och en liten bit av månen finns kvar. Sjöfåglarna har redan börjat med sin morgonkackafoni. Idag blir det för första gången onlinerapportering.

05:30 Första frukost, kaffe och äggmacka.

05:47 Första utkast.

05:53 Nu är det en sådan där härlig soluppgång igen, det här är gott!

06:15 Spöna står uppställda i sina klykor, markörerna vajar i den svaga morgonvinden.

06:27 Försiktigt spötoppshugg på andraspöt, avvaktar en stund men inget händer.

06:30 solen bländar från en nästan molnfri himmel, fiskeglasögon på, idag ska första siken upp innan klockan sju?

07:01 Näe, morgonhugget uteblev, sjöfåglarna bråkar ute i viken.

07:30 Periodpaus, här får man vänta innan det kör igång.

08:30 Fortsatt väntan, men det är ju det sikfiske oftast handlar om, solen värmer på riktigt skönt.

09:20 Nu blåser det lite mer, vridit över till nästan rak nordlig. Ny mask på samtliga tackel, dags för lite förmiddagsfika i väntan på tiohugget.

20120414-093043.jpg

09:58 Det är sällan man upplever så bra sikväder, de flesta yttre förutsättningarna är perfekta, det är bara siken som inte förstår!

10:33 Kraftig vindkantring, nu blåser det rak sydlig ett par m/s och tilltagande.

10:50 Hitills har jag inte sett en levande själ idag, nu är friden över. Två vuxna med fyra ungar har bestämt sig för att leva rövare just här, stora stenar plumsar i vattnet och det skriks och gormas, det skjuts t.o.m. med överblivna påskraketer, vad trevligt med lite sällskap – INTE! (Det är tur att siken inte verkar vara här, nu väntar jag till etthugget).

11:10 Nu drar familjen ”hänsynslös” härifrån och det är återigen lugnt och skönt.

13:45 Som förgjort, tack för idag!

Det var mig en rostig jäkel!

Så lät det en gång när jag var tvungen att uppsöka akutsjukvården med ett gammalt Utödrag hängande i underläppen. Det var givetvis självaste farbror doktorn som hade råkat svära, men för tillfället hade jag inga ambitioner att propagera för språkvård, jag ville hel enkelt ha sjukvård!. Jag tar väl historien från början eftersom den är väl värd att berätta. Detta hände sig vid den tiden då jag var tämligen nyförälskad, kärleken hade mer eller mindre vuxna barn och det gällde givetvis att på bästa sätt lära känna avkommorna. Eftersom jag hade fått höra att det fanns ett visst fiskeintresse föll det sig ganska naturligt att ta med en av sönerna på fisketur. Nu hör det till saken att jag mycket väl kände till det spinnspö med tillhörande haspelrulle som den äldre sonen prompt skulle ha med sig denna från början så sköna sommareftermiddag, jag hade själv använt detta spö vid några tillfällen och rullen tillhörde det opålitliga slaget med egenheten av att låsa sig om man lade för mycket kraft bakom utkastet, trots upprepade försök med finjustering och åtskilligt med rullfett så var den öppna haspelrullen helt enkelt obotlig. Nu gav jag mig inte in på någon diskussion angående nämnda fenomen eftersom vi ännu inte kände varandra särskilt väl, man ville ju inte framstå som någon besserwisser, minsta motståndets lag helt enkelt. Väl ute i båten tog vi sikte på ett av mina favoritställen där sonen garanterat skulle kunna få sig en eller annan gädda, jag hade själv dagarna innan överlistat ett flertal på just denna plats och förutsättningarna för ett lyckat fiskarfänge verkade idealiskt. Det var givetvis av yttersta vikt att fisketuren skulle upplevas som något possitiv. Vi ankrade upp utanför ett grundområde och jag pekade ut vart gäddorna brukade hugga,  självklart hade jag lånat ut ett av mina favoritbeten bestående av ett väl inhugget blått Utö. Väl medveten om den opålitliga haspelrullen hade jag klätt mig i långbyxor och en tillräckligt tjock jacka, flytvästen skulle också hålla eventuellt missriktade kast på behörigt avstånd från närkontakt, för säkerhets skull vände jag även ryggen till och drog ner fiskekepsen lite extra. Om det var ovana eller något annat som gjorde det, så svors det lite över det första kastet som uppenbart inte var till belåtenhet, jag antar att det var minst lika viktigt för honom att på något sätt imponera, det ligger lite i generna för oss ”grabbar” att i vilket fall som helst inte göra bort oss när vi möter naturens element, vi är liksom i tanken vana vid att utförs stordåd. Jag kunde riktigt höra hur haspelrullen slog back mitt i det följande utkastet och i ögonvrån såg jag hur något blått i en våldsam hastighet närmade sig mitt huvud. Med förvåning kände jag den feta käftsmällen när draget med sina krokar smäckte in i underläppen, det gjorde väl inte direkt ont utan det var väl mest ett konstaterande att det hade gått åt helvetet, åtminstonde våran lära-känna-varandra-fiskestund. Nu är väl en krok i sig inget märkvärdigt att hänga upp sig på, men när det kommer till ansiktsskador är även jag lite fjollig och mån om mitt utseende. Tyvärr blev ”fiskekamraten” betydligt mer skärrad än vad jag själv blev, tillståndet kan beskrivas som chock och handlingsförlamning. När jag efter en stund lyckats skära av linan med fiskekniven och knutit fast eländet i glasögonskackeln kunde jag med viss möda dra upp ankaret, grabben satt fram i fören och led i sin tysthet. Med blodet rinnande längs med halsen ringdes det hem till mina föräldrar så att min nyfunna kärlek tillsammans med min mor kunde komma och möta oss nere i hamnen. Vi behövde tas om hand båda två och det föll sig så att min gamla mor fick skjutsa mig in till akuten i Oskarshamn. Vid receptionen konstaterade jag att luckan mellan mig och receptionisten var placerad så att jag var tvungen att böja mig ner för att framföra mitt ärende, i luckan möttes jag av ett brett leende, jag antar att det inte var varje dag som den för övrigt väldigt trevliga kvinnan i Landstingets kläder tvingades föra en konversation med ett stort djävla skeddrag. –Det ser inte bra ut det där, fick hon till slut ur sig. Lyckligtvis behövde jag inte vänta särskilt länge för att komma in till läkaren som snabbt konstaterade att här behövdes både bedövning, avbitartång och något starkt bakteriedödande. Efter att läkaren med viss möda lyckats lirka igenom hullingen klippte han med van hand av kroken, avbitartången hade tydligen använts flitigt denna sommar eftersom det blev en grad på den del som satt fast i mig, hur han än drog och lirkade satt eländet fortfarande fast och jag fick en aning om hur det kan kännas för en krokad fisk. Slutligen lyckades läkaren med hjälp av skalpellen avlägsna min ofrivilliga piercing. Jag var i och med detta rätt så tacksam mot läkaren men tacksamheten förbyttes till irritation när han inte ville ge tillbaka mitt skeddrag, det var ju trots allt mitt favoritbete. Läkaren visade upp sommaren ansenliga samling av diverse krokar och fiskedrag som fanns förvarade i ett skåp på avdelningen, men Utö-draget tog jag med mig hem och det har ännu idag en särskild plats i min egen lilla samling. Hur gick det då med kärleken och hennes söner?, jo vi klarade även detta, det händer att den äldste sonen någon gång om året följer med på annan typ av fiske, men han har trots flertalet erbjudanden hittills inte satt sin fot i båten igen. Epilog: Grabben gifte sig sommaren 2015 och denna historien användes i talet till brudparet, presenten var given -det gamla Utödraget med den avklippta trekroken.

Gädd och abborreförbudet

Gädda eller abborre?
Hej, reglerna ang. handredskapsfiske är solklara, det är bara att läsa på kommunens egen hemsida vad som gäller. Problemet som jag upplever det, är att stora delar av allmänheten inte är införstådda i vad lagarna säger. Ta t.ex. förbudet för gädda och abborre som råder i Kalmarsund mellan första april och sista maj som flera tolkar som ”totalt fiskeförbud” helt utan åtanke på att det finns en del andra sorters fisk som man får fiska under aktuell period. (lax, id, sik, strömming m.m.).

Skulle man av någon outgrundlig anledning av misstag få en gädda eller abborre under förbudsperioden ska man enl. reglerna självklart släppa tillbaka dessa på fångstplatsen. Själv har jag under alla års sikfiskande fått endast en abborre och det var dessutom utanför förbudszonen.Skylten på grusparkeringen vid Oknöström talar sitt tydliga språk men det är int många som tar sig tid att läsa och förstå.

I våras när jag en skön afton med strålande solsken höll på att sätta mask på kroken för en timmes sikfiske vid strömmen, förstördes kvällsfriden av en nitisk ”fiskekontrollant” som ilsket hängde på signalhornet och hötte med näven, först trodde jag att det var någon jag kände och vinkade glatt tillbaka. En herre som helt tydligt inte hade sin bästa dag och helt klart kände sig manad att höja rösten, började skälla ut mig efter noter, jag förstod genast att här var en man som inte hade torrt på fötterna och började därför förklara att jag skulle meta sik samtidigt som jag demonstrativt höll fram en liten kompostmask.

Jag fick upprepa ordet ”sik” ett par gånger innan han började förstå att han var ute i ogjort ärende. När han väl insett detta (trodde jag), var vi överrens om att hans påtagna uppgift i ”samhällets tjänst” var nog så viktig eftersom det förmodligen fanns de som inte respekterade förbudet på gädda och abborre. Döm om min förvåning när denna burdusa gentleman vände sig om och skrek min bils registreringsnummer till sin fru som satt kvar i den gamla Renaulten. Kvällsfriden var obönhörligen både rökt och gravad.

Det borde finnas regler för hur man beter sig mot sina medmänniskor, kanske var det alldeles för länge sedan som denne herre gick i söndagsskolan, vad vet jag? Hur som helst förärades den trångsynta mannen kvällen därpå med valda delar av Fiskeriverkets regler i sin brevlåda.

Kan inte kommunen sätta upp fler tydliga skyltar ang. gädda och abborre? Det är av yttersta vikt att uppsatta skyltar inte kan feltolkas, det skapar onödig irritation för de som tror sig veta samtidigt som irritationen överförs till dom som bemödat sig med att läsa fiskeriverkets regler.

 Det ska trots allt vara avkopplande att ta sig en fisketur!

2012-04-09 Sikfiske Kalmarsund

 

Lasse

Annandag påsk och det måste firas med ett sikfiskepass. Vattentemperaturen 2,5°C, lufttemperatur minus fyra. Månen är inte längre full.

Efter frukostmacka vid strandkanten var det dags för utkast en stund innan soluppgång.

Vid 6-tiden kom Lasse, en av mina jobbarkompisar, ibland händer det att vi även fiskar tillsammans och idag var det första gemensamma fisket för året.

06:00 Spöna tacklade och nu låg sänkena på botten ute i viken.

06:12 Solen går upp borta i öster, röd och grann som sig bör vid klarväder, lite slöjmoln döljer en klarblå himmel, sydostlig vind ett par meter per sekund.

06:30 Tacklar även reservspöt som använts för att mäta vattentempen med, så nu hänger det en handfull markörer och bara väntar på morgonhugget.

07:25 Markör skakar till och börjar vandra neråt, mothugg och fast fisk, siken drar i sidled innan den glider in mellan stenarna där den ligger blank och vacker, 0,75 kg.

07:50 En annan ”sikfiskare” som inte blöter mask idag gör sig omaket att traggla sig ut till oss för att prata, han påstår sig bilfiska och har inte hittat någon ledig kajplats att parkera på idag, vad är det med folk nu för tiden, snart finns det väl dom som endast fiskar på nätet? Näe, denna herre är nog bara ute efter att kolla fikeplatser, det är inte alltid det går att lita på en ”sikfiskare” – har jag hört :-).

10:16 Mitt i lite fiskeanektdoter mellan oss pinglar det till i Lasses mittersta spötopp, efter en odramatisk fajt landar han en vacker sik på 0,6 kg.

11:40 Nu har det inte hänt något på en lång stund och Lasse proklamerar att han måste hem för att ta itu med dagens uppgifter. Vi snackar vidare och under tiden Lasse tar in sina tackel släpper jag uppmärksamheten på mina linor.

 11:54 En av mina markörer är helt nere i vattnet och det har hunnit bli slaklina, såg aldrig hugget, vevar in och spänner upp linan, fast fisk, en pigg rackare som tyvärr har hunnit svälja kroken, även denna siken väger 0,75 kg.

12:30 Vinden har vridit till sydost 4-5 m/s.

13:30 Matsäcken slut och vinden friskar i, dags att ta upp och bege sig hemåt.

 

 

2012-04-05 Sikfiske, skärtorsdag

20120406-184058.jpgKalmarsund, skärtorsdagen 5/4

Ankomst 05:28, svag västlig vind, klarväder -7°C, fullmåne.

06:00 Första utkast.

06:19 Härlig soluppgång, inte ett moln, himmelen klarblå.

06:30 Spöna uppställda i klykorna, samtliga tackel placerade väster om grynnan.

06:45 Frukost, äggmacka och varm choklad.

08:25 Lugnt, solen värmer, fortfarande ett par minusgrader.

10:15 Nä, det här med fullmåne har återigen visat sig vara kasst.

10:45 Hemfärd.