September månad och solen skiner så där härligt som den bara kan. CHX och OWK om man pratar OKG-språk är på abborrejakt. Kvällen börjar bra med ivriga hugg och Christian drar fem snabba, en på närmare halvkilot och de andra lite mindre, själv är jag glad åt att lyckats lura upp ett par stycken av de randiga jägarna. . Lite fika hinner vi med innan det är dags att testa Ävrökanalen. Här drar vi ytterligare några borrar och när vi summerar dagens after work så har Christian fått flest och även de två största. Vid åttasnåret börjar det mörkna och det är dags att dra oss hemåt, tack och godnatt…det är ju arbetsdag i morgon också!

Godmorrrrrrgon i ottan, välkommen till jobbet! Själv är jag ledig och har några timmars sikmete framför mig. Efter några bedrövliga dagar med blåst och rikliga regnskurar är jag åter på stranden med näven i maskburken. Fullmånen grinade illa mot mig när jag klev ut genom dörren, siken brukar vara svårflirtad då men har överraskat mig förr. Vattentemperaturen någon stans mellan fem och sex grader och på stranden är det nollgradigt, frosten biter i ansiktet men solen är på väg upp. Spöna står uppställda i sina klykor och frukosten avnjuts i soluppgången. Vinden sveper förbi udden som jag sitter vid med ett par meter per sekund rakt från norr.

Klockan har passerat sju och morgonhugget uteblev även vid denna fullmåne, passar på att knyta ett par nya tackel. 07:30 tar jag upp ett av spöna för att kolla mask, kroken är helt aväten, historien upprepar sig på samtliga spön, ett par av tacklen är så till den milda grad tilltrasslade så att jag undrar om den förmodade spiggen har fått hybris. När jag är klar med ommaskningen och fått ut linorna igen kollar jag för säkerhets skull det första spöt igen. Tomt, jättetomt! På med ny mask på två av spöna, resten packas ihop och stuvas in i bilen.

Masken äts av på ett par minuter, klockan närmar sig nio och nu är det dessutom kav lugnt, ska i alla fall vara kvar och äta upp matsäcken, så det så! Byter till 20-grams sänke och maskar på kompostmaskarnas urmoder, fån-glor på spötoppen en stund och vevar sedan in, tomt och trassel, vad det än är som gäckar mig därute i ljupet så är det i alla fall inte stort och så behärskar det alla sorters knopar som man fick lära sig i scouterna, tur att även jag fick lära mig hur man löser upp knoparna. Klockan är 9:30 och nu blåser det igen, ska göra ett nytt försök med ny mask. Efter en halvtimme vevar jag återigen in tomma krokar men nu har jag kommit på hur jag ska undvika de små marodörerna, jag åker hem mätt och go. Tack för visat intresse…det var så lite så!

God morgon! Dags för att fiska sik ”online” IRL eller hur man nu säger, det är tidig morgon och det gäller att vara på plats innan siken vaknar, att jag själv inte är riktigt vaken spelar mindre roll.

Straxt efter sjusnåret är alla förberedelser klara och nu är det upp till siken att visa sig på styva linan. Spöna står riggade och tacklen ligger ute i sjön och lockar. Vattentemperaturen ligger på prick fem grader och nu är det bara att vänta, det är nästan kusligt stilla ute på fjärden och jag funderar på lite frukost när det rycker härligt i en spötopp, nog är det sik alltid! Klockan 07:10 landas en fin rackare, kroken sitter i läppen. Har precis kastat ut igen när nästa markör börjar vandra nedåt, mothugg och en fin sik till, klockan är 07.18. Nu blir det frukost. Hinner inte hälla upp kaffe förrens det återigen är spötoppshugg, denna känns större men det visar sig vara en liten som har krokats i läppen, släpper tillbaka lillsiken så den får växa till sig. Innan klockan slagit 08:00 har jag lyckats få i mig frukosten. Vid halvniotiden har lugnet infunnit sig, ny mask på krokarna som mer eller mindre var avätna. Nu sticker solen till och jag skalar av mig ett lager under flytoverallen, nu har det även börjat dra lite utanför udden och det bådar gott till niohugget? 08:41 är det napp, denna gång går markören hela vägen ner för att vila sig på backen, siken låter sig snällt landas och kroken är svald. Straxt efter jag kastat ut igen får jag besök, det är Lelle och ungarna som är ute i den friska luften, kakor äts och ett tag får vi hålla ett par svanar på avstånd när dom är oroväckande nära linorna. Klockan 09:30 går en markör ner och ungarna tycker det är jättekul att titta på när siken vevs in, denna gången sitter kroken i svalget. Efter en stund bär det iväg tillbaka till sta’n igen och jag passar på att kolla masken. 10:14 är det napp! Sik som svalt kroken och jag måste sprätta upp buken för att lossa. 10:41 sik, kroken sitter i läppen. 10:53 går en markör ner, vid mothugg känns det som en fin bit, drar iväg i sidled och bökar in sig i ett stenskravvel, svär högt när päronsänket kilar fast sig, vevar in en brusten lina som inte tålde belastningen. Runt elvasnåret blir det ett flertal spötoppshugg men inget lyckas krokas, antagligen är det småfisk, hur som helst går det åt en hel del mask. Tiden går snabbt och plötsligt är klockan halv ett, om en halvtimme är det dags att dra sig hemåt. Efter en bitvis hektisk förmiddag med många hugg är det läge att åka hem och mosa ner mig i tv-soffan en stund. Adjö sköna sjö! NAPP! Tiden fram till ett resulterade med ytterligare tre sikar, en var liten och släpptes åter. När jag håller på att plocka ihop så…ja just det, en markör signalerar napp, en halvkilossik som har svalt kroken ordentligt, får rensa igen, men nu får det vara nog! Har jag räknatt rätt så har det landats tolv sikar idag och åtta får följa med hem och vila i frysen. Tack för idag!

Möts av en strålande soluppgång när jag landvägen anlöper sikfiskeudden, idag blev det en rivstart i dubbel memäekelse, hade precis fått i ett par tackel och sträckt upp linorna, hängde för säkerhets skull på ett par markörer och höll på att maska på det tredje tacklet när det nappade, det räckte med att släppa uppmärksamheten ett par sekunder för att markören skulle hinna hela vägen ner i backen. Vevade in slaklinan och förväntade mig ett rejält spöböj och hade förra veckans sikmete på hornhinnan, kände redan vid mothugget att det här var inget större, siken följde snällt med in och lät sig landas utan problem, kroken var svald så det blev att rensa halvkilosiken i strandkanten, klockan var straxt innan halv sju denna sista dag med vintertid. I morse när jag åkte hemifrån var det fyra minusgrader men det blir nog varmt och skönt idag, vattentemperaturen mättes till behagliga tre celsiusgrader. Nu har klockan blivit 07:15 och endast en svag nordlig bris krusar fjärden, sjöfåglarnas läte fyller luften med härliga vårlig. Första frukost har avnjutits och nu sitter jag och kollar på markörerna. Klockan är nu 07:55 och samtliga tackel har kompletterats med ett par extra maskar, flyttade det innersta spöt titt utsidan av den lilla udden som är min fiskeplats idag. Det har blåst upp lite grannn och nu blåser det ett par meter per sekund, vinden har vridit över till nordost. Kvart över åtta och det har fantastiskt nog inte nappat sedan i morse, idag både ser och känns det idealiskt, men siken slutar aldrig att förvåna mig. Vårens första humla gör mig sällskap en stund innan den flyger vidare, har nog aldrig sett en humla i mars!

09:20 går en av markörerna plötsligt ner ett par dm och blir stående, kollar spötoppen ett par minuter men inget mer händer, tar upp och agnar på ny mask. Vinden har mojnat och nu är det inte mycket som rör sig ute på fjärden. Fem minuter senare blåser det återigen, nu rakt från ost. Klockan 10:30 är det dags att se över hur maskarna har det, på ett av tacklen sitter det en kroklös jigg…

Jag har alltså lyckats kroka en jiggkropp…undrar vad mer som döljer sig därute i ljupet? Klockan har passerat tolv och det börjar kännas segt, som tur är ringde min bror och meddelade att det är grillpremiär framåt kvällen, en alldeles lysande id’e, får nog åka hem och vila mig några timmar efter sex timmars ”vila” på stranden….bara en liten stunds sikmete till.

Det regnar när jag åker hemifrån denna tidiga söndagsmorgon, kärestan har inte rört en fena utan sover lugnt vidare. När jag anländer till viken för dagens sikpass ligger fjärden blank som ett glasbord, regnet har upphört och jag anar solen genom dom ännu tunga molnen. Agnar ett par tackel och gör första utkastet 06:55, kollar som vanligt vattentemperaturen och konstaterar att det har blivit varmare nu än för ett par veckor sedan, både yt och bottentemperaturen visar 3,5 grader…idag borde det bli sik. 07:30 spöna står uppställda i sina klykor och en svag bris kommer in mot land, molnen har dragit bort och nu skiner solen intensivt i ansikten, lättar lite på klädseln och förbereder mig för frukost. Ett par skäggdoppingar roar mig med sitt spektakel medan äggmackor och en kopp varm choklad slinker ner, markörerna hänger stilla på sina linor. 07:54 börjar markören på mittenspöt hoppa, innan jag hunnit fram har markören vandrar hela vägen ner till marken, mothugg och skön tyngd på linan, en fin sik på straxt under kilot ligger vid mina fötter och årets första sik är landad!

Rensar i all hast siken som har svalt ordentligt..ända ner i magsäcken, en oblyg mink kommer förbi och betraktar nyfiket vad jag håller på med, håller sig dock på behörigt avstånd. 08:23 rycker det till i en spötopp, avvaktar några minuter innan jag vevar in ett tomt tackel, maskar på fem nya härliga kompostmaskar och kastar ut igen. Ska precis ta ett bett på en macka, tittar på klockan som visar 08:53 och förnimmer en hoppande markör i ögonvrån, spöt näst längst åt vänster har fått tokspelet, hakar av markören, håller upp spöt, tar in lite lina och gör mothugg, skönt spöböj och den här måste vara större, siken går i sidled och jag får gå under ett par spön innan jag kan leda in fisken så att den är greppbar, en himla vacker sik på halvtannat kilo möter sitt öde, även denna har svalt kroken.

Ja då fick man i sig lite ätbart igen, klockan har passerat halv tio och det blåser lite mera nu, sköna krusningar på vattnet och markörerna vajjar i den ljumma vinden som kommer rakt i nacken, stänger till overallen och tröttheten kommer över mig. Hoppades på tiohugget men det uteblev, kollar masken och flyttar spöna en bit, väntar på halvelvahugget.

Klockan är 10:47 och det rycker försiktigt i en av spötopparna, väntar spänt på att det ska nappa ordentligt, inget händer på ett par minuter och jag avvaktar en stund till…men inget händer. Kära sambon ringer och lovar komma ut med nybryggt kaffe och lite tilltugg, önskar mig ”Skitfiske” i vanlig ordning och det ska bli riktigt trevligt med lite sällskap en stund. Det har nu mulnat på och vinden tilltar mer och mer, ser man på -är det inte hugg på mittenspöt? Nej det var bara vinden som spelade mig ett spratt.

Mona anländer med rykande färskt kaffe och det smakar underbart med både fika och sällskap, hinner knappt smaka på kaffet när det hugger klart och tydligt, klockan är 11:31. Det är åter en fin kilosik (styvt) och kroken sitter i läppen.

Spötoppen hade fått hybris och så brukar det vara när kroken sitter i läppen, nu fick jag återigen energi för fortsatt fiske en stund till. 13:00 och sambon drar sig hemåt, dags för mig att packa ihop och göra detsamma. Ett relativt bra och skönt fiskepass är till ända och med tre landade sikar är det bäst att sluta nu när det är så trevligt, sicken sik!

Isen släppte för ett par veckor sedan och hemma i viken har det syns till en och annan sikfiskare längst med stranden, tänkte jag skulle göra ett försök även om det är relativt tidigt på året. Igår var det ovanligt fint väder med strålande solsken om än lite blåsigt, passade på att brandskatta varmkomposten på lite gutt sikbete. Lastade bilen med diverse braatthasaker och såg till att allt var med, tanken var att komma iväg tidigt men så kom en god köttabit och mellodifestivalen ivägen, det blev på tok för sent innan lampan släcktes! När väckarklockan skrällde upptäcktes föga överraskande att man inte är tjugo längre (inte trettio eller fyrtio heller för den delen). Lång startsträcka innan man ens satt i bilen och när jag svängde ut på stora vägen kom jag på att den odörstinna maskhinken var kvar hemma i garaget. Efter många om, men och kanske var jag äntligen på plats vid sikstället, inga andra sikfiskare här idag och det kändes skönt, riggade spöna, kollade vattentemperaturen och satte mig ner och började skriva ”online”. 09:00 Första utkast, solen skiner och himlen är blå, 10 grader i luften, yttemperatur 2,5 och bottentemp på tre meters djup cirka två grader (med ett nödrop). Kanske fortfarande lite väl kallt, en fyra-fem grader i vattnet hade varit mer önskvärt. 09:30 Nu står spöna i sina klykor, markörerna vajar i den ljumma vårvinden och det känns gott i hela fiskeskälen, idag är det en sådan där dag då jag fullkomligt skiter i om det blir napp eller inte. Kommer dock på mig själv att fundera på om det möjligtvis varit bra morgonfiske som det för det mesta är när det gäller siken, eftersom man är statistiknörd ut i fingertopparna tror jag mig veta att 90-95% av sikhuggen kommer från gryning och ett par timmar framåt. Nu ska i ärlighetens namn erkännas att jag upplevt rent vansinniga huggperioder mitt på dagen och en och annan sik har även landats i solnedgång. 10:30 Fortfarande skönt på stranden, vinden ligger på från sydväst, en sissådär 4-5 m/s, det kurrar betänkligt i magen men först ska maskpaketen på tacklen kompletteras, (det är större sannolikhet att siken hugger när man själv är upptagen med en macka i munnen…tror jag). 11:14 Nyäten och go, äggmackor, kaffe och choklad, några godisbitar och så mår man som en prins igen. Här och där dyker det upp vårtecken, ljudet från vårens första tofsvipa når mina öron och jag får leta en stund mot den klarblå himlen innan jag får syn på den ivrigt flaxande krabaten. Sjöfåglarna har inte riktigt börjat kuckelura med varandra än men havsörnen lyckas skrämma iväg några knipor som legat och visat upp sig ute på fjärden. I går såg jag blåsippor och i morse såg jag hur skitiga fönterrutorna var (hos grannen), -nog är det vår alltid! 11:45 Telephonen får mig att vakna till där jag sitter och fån-glor på en av spötopparna som betedde sig misstänk för någon minut sedan. Det är kära sambon som är sugen på en kopp kaffe vid strandkanten, det blir trevligt med sällskap en stund. Vid tolvsnåret brakar det lös, ett par familjer har bestämt sig för att ha söndagsutflyckt i mitt knä, ungar gör som ungar brukar göra och snart finns det ingen sten kvar på stranden, när värsta valborgsmässoelden bäddar in mig i ett tjockt moln av rök är det dags att byta position och förflytta sig till andra sidan rökhärden. Som tur är verkar det inte finnas någon fisk att skrämma iväg så jag stannar nog en stund till. Dom blev inte så långvariga, hade iallafallatten vänligheten att bjuda på några svartgrillade korvar som blev över. 12:58 Nu är sambo med kaffe på väg in, ska bli gott. Efter en stund har hon inte tid med mig längre, börjar så smått att fundera på refrängen. 14:00 Förr eller senare får man nog av frisk luft, vill inte siken vara med och leka så vill inte jag det heller, packar ihop och drar mig hemåt för en eftermiddag i tv-soffan, det är ansträngande med den där sjöluften…sägs det! Tack för idag och slut för idag!

December lyser grönt och efter ett par dagars julefrid med släkt och vänner är jag i behov av lite eftertanke vid strandkanten. Överst i komposten ligger resterna av julbordet, men någonstans där under ligger nycklarna för ett seriöst sikfiske, lyfter försiktigt på det översta lagret och det kryllar av härlig kompostmask så det är bara att förse sig av läckerheterna. Julmatspimpad mask borde vara det ultimata betet – vi får väl se. Hela november-december har det metats sik hemma i viken, men det är synd att störa siken i sina bestyr med att göra fler sikar, nu borde dom däremot vara urlekta och för att vara på den säkra sidan tänker jag göra ett försök några mil norrut där jag förmodligen kommer få sitta relativt ostört…

I gryningen anländer jag till den lilla viken som gett så mycket sik genom åren, men framför allt fina stunder vid strandkanten med fantastiska soluppgångar. Idag kommer däremot ingen sol visa sig, det är mulet men ändå är det så pass klart att man kan ana de yttersta holmarna. Vinden kommer in svagt från sydost, så pass mycket så att det är lite vågor på det annars blanka vattnet. I luften är det fem plusgrader och när jag tar upp termometern som fått ligga en stund på ett par meters djup visar den straxt under 3 grader. Mina spön står uppställda i sina klykor och markörerna vajar nästan omärkligt där dom hänger på de uppsträckta linorna. I dag är det väldigt mycket mer vatten, säkert 50-60 cm över det normala. Efter ett par timmar åker kaffetermosen fram och de kokta kringlorna smakar fantastiskt, hittills har markörerna hållit sig lugna och jag kompletterar krokarna med ytterligare någon mask. Klockan har hunnit närma sig elva och jag får den där härliga känslan av att det närmar sig hugg.

Vattnet har stigit ytterligare och nu blir jag tvungen att vada ut till mina spön, går det upp ytterligare blir jag tvungen att flytta in spöna. Elvahugget uteblev men nu tittar solen fram, reflekterar lite över svunna tider och konstaterar att till våren blir det min 26:e siksäsong i ur och skur, trots att det är en av årets sista dagar är det betydligt skönare än de svinottemorgnar som man riggat spöna i både snöglop och hällregn. Klockan har passerat tolv och matsäcken är uppäten, siken verkar inte vara intresserad av julmatsmasken och tröttheten tar överhand. Dags att tänka på refrängen så jag börjar plocka ihop utrustningen och drar mig hemåt. Gott Nytt År! P.S Ikväll spöar vi Norge när småkronorna spelar JVM.

För ett tag sedan fyllde Peder på jobbet 40 och förärades med lite fisketillbehör som sig bör, för att presenten inte skulle torka ihop på land utlovades även en fisketur. Peder själv, Lasse, Peter åsså jag, gav oss iväg efter arbetet denna solvarma septembereftermiddag. Någonstans mellan Ävrö och Äspö parkerade vi bilarna och möttes av en vindstilla fjärd. Peder utlovade att han skulle ta den största fisken men det var trögfiskat, de vanliga bottennappen avlöste varandra. Vi fiskade oss utåt längs med den steniga stranden och hade siktet inställt på några stenhällar i kvällssolen. Plötsligt skvätte det till och Lasse bärgade kvällens första gädda, ingen bjässe men det var ju en krokad fisk i alla fall. Lasse bjöd på kaffe och vi fikade en stund innan vi skulle ta några avslutande kast. Själv gick jag iväg en bit till nästa vik och provade några spinnare, efter en stund packade jag ihop mitt spö när jag hörde Peder ropa, -Jag har fisk! Det var lite snårigt och krångligt att ta sig ut till udden där Peder fiskade och när jag kom fram låg det en gädda runt kilot och sprattlade bland stenarna i strandkanten. Tänk att Peder fick rätt, största fisken!

Söndag eftermiddag och jag sitter i båten och njuter, inte av vädret som kunde varit betydligt skönare, nej det är ”bara att vara” som är det gottiga just nu! Smågäddorna hugger villigt på det mesta och även om det är de större som siktet är inställt på så berikar småttingarna tillvaron. Här hemma i viken var det under ett antal år helt brist på mindre gäddor, men kommunen tog sitt ansvar och anlade våtmarker för att underlätta leken, både för gädda och abborre.

Eftersom det inte finns några intresserade gäddor av vikt här ute i yttersta skärgården, åker jag in i en vik mot Björnölandet. Här möts jag av havsörnen som tar en spaningsrunda.

Efter ett tag kommer det in en båt med två fiskare i den grunda viken, här har dom tydligen inte varit förut, ljudet av propeller som möter sten skär obehagligt i mina öron. Svordomarna ljuder över viken, men efter att dom kollat förödelsen ger dom tummen upp och tar sig några kast innan dom åker vidare. Får även här en gädda i miniformat, hur tänkte den egentligen?,ge sig på ett jerkbait i sin egen storlek! Det kurrar i magen och jag åker hem till nybakade rågbullar, mums!

Så var då äntligen båten i sjön, dock inte utan problem med batteriet som var heldött, med nytt batteri startade motorn utan problem och jag passade på att testa näbbissarna när jag ändå var ute på sjösättningsrunda. Näbbissarna är redan på plats, trots segdragna rapporter från skånekusten är det fullt ös här och nu. Några stycken fick syna botten i båten innan det var dags att ta sig hem och fixa käk till grabben efter skolan. Inga problem med att få med honom på en kvällsrunda. Blev tyvärr denna sköna afton totalt förnedrad av sonen som drog den ena näbbgäddan efter den andra. Själv fick jag nöja mig med några enstaka hugg och lite ont i ryggen.