Godmorrrrrrgon i ottan, välkommen till jobbet! Själv är jag ledig och har några timmars sikmete framför mig. Efter några bedrövliga dagar med blåst och rikliga regnskurar är jag åter på stranden med näven i maskburken. Fullmånen grinade illa mot mig när jag klev ut genom dörren, siken brukar vara svårflirtad då men har överraskat mig förr. Vattentemperaturen någon stans mellan fem och sex grader och på stranden är det nollgradigt, frosten biter i ansiktet men solen är på väg upp. Spöna står uppställda i sina klykor och frukosten avnjuts i soluppgången. Vinden sveper förbi udden som jag sitter vid med ett par meter per sekund rakt från norr.

Klockan har passerat sju och morgonhugget uteblev även vid denna fullmåne, passar på att knyta ett par nya tackel. 07:30 tar jag upp ett av spöna för att kolla mask, kroken är helt aväten, historien upprepar sig på samtliga spön, ett par av tacklen är så till den milda grad tilltrasslade så att jag undrar om den förmodade spiggen har fått hybris. När jag är klar med ommaskningen och fått ut linorna igen kollar jag för säkerhets skull det första spöt igen. Tomt, jättetomt! På med ny mask på två av spöna, resten packas ihop och stuvas in i bilen.

Masken äts av på ett par minuter, klockan närmar sig nio och nu är det dessutom kav lugnt, ska i alla fall vara kvar och äta upp matsäcken, så det så! Byter till 20-grams sänke och maskar på kompostmaskarnas urmoder, fån-glor på spötoppen en stund och vevar sedan in, tomt och trassel, vad det än är som gäckar mig därute i ljupet så är det i alla fall inte stort och så behärskar det alla sorters knopar som man fick lära sig i scouterna, tur att även jag fick lära mig hur man löser upp knoparna. Klockan är 9:30 och nu blåser det igen, ska göra ett nytt försök med ny mask. Efter en halvtimme vevar jag återigen in tomma krokar men nu har jag kommit på hur jag ska undvika de små marodörerna, jag åker hem mätt och go. Tack för visat intresse…det var så lite så!