December lyser grönt och efter ett par dagars julefrid med släkt och vänner är jag i behov av lite eftertanke vid strandkanten. Överst i komposten ligger resterna av julbordet, men någonstans där under ligger nycklarna för ett seriöst sikfiske, lyfter försiktigt på det översta lagret och det kryllar av härlig kompostmask så det är bara att förse sig av läckerheterna. Julmatspimpad mask borde vara det ultimata betet – vi får väl se. Hela november-december har det metats sik hemma i viken, men det är synd att störa siken i sina bestyr med att göra fler sikar, nu borde dom däremot vara urlekta och för att vara på den säkra sidan tänker jag göra ett försök några mil norrut där jag förmodligen kommer få sitta relativt ostört…

I gryningen anländer jag till den lilla viken som gett så mycket sik genom åren, men framför allt fina stunder vid strandkanten med fantastiska soluppgångar. Idag kommer däremot ingen sol visa sig, det är mulet men ändå är det så pass klart att man kan ana de yttersta holmarna. Vinden kommer in svagt från sydost, så pass mycket så att det är lite vågor på det annars blanka vattnet. I luften är det fem plusgrader och när jag tar upp termometern som fått ligga en stund på ett par meters djup visar den straxt under 3 grader. Mina spön står uppställda i sina klykor och markörerna vajar nästan omärkligt där dom hänger på de uppsträckta linorna. I dag är det väldigt mycket mer vatten, säkert 50-60 cm över det normala. Efter ett par timmar åker kaffetermosen fram och de kokta kringlorna smakar fantastiskt, hittills har markörerna hållit sig lugna och jag kompletterar krokarna med ytterligare någon mask. Klockan har hunnit närma sig elva och jag får den där härliga känslan av att det närmar sig hugg.

Vattnet har stigit ytterligare och nu blir jag tvungen att vada ut till mina spön, går det upp ytterligare blir jag tvungen att flytta in spöna. Elvahugget uteblev men nu tittar solen fram, reflekterar lite över svunna tider och konstaterar att till våren blir det min 26:e siksäsong i ur och skur, trots att det är en av årets sista dagar är det betydligt skönare än de svinottemorgnar som man riggat spöna i både snöglop och hällregn. Klockan har passerat tolv och matsäcken är uppäten, siken verkar inte vara intresserad av julmatsmasken och tröttheten tar överhand. Dags att tänka på refrängen så jag börjar plocka ihop utrustningen och drar mig hemåt. Gott Nytt År! P.S Ikväll spöar vi Norge när småkronorna spelar JVM.