Det var gäddan!

Ibland överraskas man av underliga fiskepass och annorlunda händelser, det är inte alltid de där riktigt spektakulära fiskarna skapar de roligaste minnena men kvällen är underbar. Siktet är inställt på abborre, spö och bete är anpassat för abborre, hela kvällen känns helt enkelt abborre.  Vi börjar med att nöta krok vid en av våra favoritplatser och snart offras favoritjiggen till den undre världen i ett gigantiskt bottennapp. Vid bron står det en metande herre och han har dragit flera fina borrar, men våra jiggar och spinnare verkar inte locka till hugg. Funderar på om det inte står en gädda och lurar i strömfåran och håller abborrarna på avstånd så till slut är jag beredd att ge upp och testa ett annat ställe. Christian däremot nöter vidare med sin minimala spinnare och sitt ultralätta sexfotspö. Plötsligt sitter det till slut en fisk på kroken, det verkar vara något större och Christian skruvar frenetiskt på slirbromsen och grymtar något om klen lina och avsaknad av en rekorderlig tafs. Virvlarna i vattenytan är det minsan inget fel på men gäddan bökar en bra stund ner mot botten innan den visar sig i hela sin skönhet. Det visar sig bli problem med landningen, linan är på tok för tunn och håven ligger ohjälpligt under en massa bråte i bagaget, den metande herren som dröjt sig kvar erbjuder huggkrok men till slut lyckas gäddan bärgas för hand, vågen stannar på personbästa (lätt utrustning).  Vi åker till nytt ställe och nya möjligheter, här testar vi med groteska wobblers och tunga jerkbaits utan resultat, det smakar gott med en kvällsfika i väntan på hugg innan vi fiskar av området en gång till. Till slut får även jag känna fisk på kroken, en liten gädda som i bästa fall väger halvkilot lever rövare en stund innan den snällt följer med ända upp på land. Gäddsnärtan tar en bra stund att återinsätta och vi turas om att hålla den på rätt köl, funderar på att trots allt förpassa gäddan till evigheten när den plötslig får tokspelet, jag blir fullständigt nerstänkt när gäddan likt en fladdrande flundra studsar rakt in i den lodräta klippkanten och knockar sig lealös igen. Efter en evighet vänder sig gäddan äntligen om och försvinner ner i djupet. Vi testar några kast i Ävrökanalen på hemvägen men det blir inga fler påslag denna sköna försommarkväll.

Den som väntar på något gott!

Arbetsveckan på ”verket” går vanligtvis fort, så även denna vecka i slutet av april. I morse vräkte blötsnön ner men nu försöker solen bryta igenom. Hemma i viken är både gäddan och abborren fredad så här års, enligt föreskrifterna gäller förbudet mellan 1 april och 31 maj från Emåns mynning ner till gränsen mot Blekinge samt runt hela Öland, ett förbud som tyvärr inte alltid åtlyds. Häromdagen när vi var ute på promenad i området runt Oknö-ström stod två medelålders herrar och nötte av vattnet runt strömmen med stora wobblers trots ett antal förbudsskyltar i området, antagligen kunde dom varken läsa eller förstå bilder, men vem är jag att döma? Reglerna säger att om man av misstag fångar en fredad art är man skyldig att släppa tillbaka fisken utan att skada den, det är bara att hoppas att de inte gjorde några misstag?. Men nu har det blivit onsdag och kvällens fiskepass är som vanligt så här års förlagt en bra bit norr om Emåns mynning med en marginal på flera mil, här några kilometer norr om ett par av Sveriges ännu producerande kärnkraftverk finns en fantastisk varierande skärgård som passar den fiskesugne när jobbet är slut för dagen. Jag har skrivit om det förut men den varierande skärgården med sina små vikar som letar sig långt in från havet bjuder på mer eller mindre fantastiskt fantasifulla namn på vatten, holmar och skär. Eller vad sägs om Ostekakan, Stora och Lilla Ölkammaren, Träthällen, Ävjeveken, Skabbholmen eller varför inte Rompen som ligger i närheten av både Jungfruhålet och Mellan benen? Det går även bra att besöka Fisklösekrok, men där har jag aldrig varit?. Idag stämplade vi ut vid halvfyratiden och som så många gånger förr är Christian med på vårat alldeles egna ”after work”, kvällens plan är att fiska av Jungfruns natursköna strand ut mot Ekholmarna. Ett par smågäddor landas men får simma vidare. Tack för huggen!

Gädda till kära mor?

Härom veckan när jag besökte föräldrahemmet kom det på tal var all fisk egentligen tar vägen. -Det vore gott med en gädda, det var så länge sedan (fick jag höra). Med andra ord önskade mor färsk fisk i födelsedagspresent.     Idag fiskar Christian och jag återigen runt Ävrö och Äspö, närmare bestämt vid Mälen. Denna gädda lyckades nästan bita sig själv i stjärten och blev dubbelt krokad.    Gädda i falukorvsformat?    Tänk, för mång år sedan bars all fisk hem till rensbordet, men för ett tiotal år sedan upptäcktes fördelen med att låta firrarna simma vidare, på så sätt kunde fiskepassen förlängas. Det gick till och med så långt att till slut släpptes det tillbaka mer fisk än det fångades?   Foto: Christian E.   Väl hemma konstaterade jag att fil’ekniven behöver sig en omgång hos skärsliparen, men mor blir glad?

Mellan benen

”Mellan benen” och ”Jungfruhålet” är två suspekta grunda vikar som skär in i Mjälen, vi åker förbi på väg ut mot Äspöhållet för att prova fiskelyckan denna sköna aprilafton.   Solen försöker desperat sprida lite värme, men pålandsvinden gör sitt allra bästa för att kompensera.   En enkilos hugger ganska snart och det bådar gott?  Även de mindre verkar vara på hugget?  Sedan slutar det att hugga, men en skön fikastund i kvällssolen duger gott.

Gäddsafari 2016-04-06

Snålblåst, mulet och äntligen dags att blöta krok. Som så många gånger förut fanns utrustningen med i bilen utifallatten det skulle bli fiske när arbetsdagen var till ända. Idag var siktet inställt på vattnet mellan Ävrö och Äspö, parkeringen straxt innan Äspö fick bli utgångspunkt för kvällens fiske.                             Christian avslutade kvällen med en jiggfångad bit.       

Den som blir utan fisk, kastar den första stenen!

Onsdagen den 14 oktober kom det väntade beskedet, vi testar väll abborren en sista gång. Kvällarna blir mörkare och mörkare, snart kommer vintertid och sedan hinner man inte blöta krok efter jobbet.       Christian kastade första stenen?    Nä! Någon fisk blev det inte för någon av oss, inte en endaste känning, det var till och med ovanligt få bottennapp? Men kvällen har varit skön ändå och vi bjuds på en fantastisk stilla Borholmsfjärd i solnedgång?

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Kvällssolen värmer, men bara nästan så här den sista dagen i september. Siktet är inställt på kvällsborrarnas normalt tokroliga huggsexa, men ikväll är det vi som är på plats…men inte dom.   Christian lyckas av någon outgrundlig anledning lura ett par stycken till hugg, fina bitar som får följa med hem till kvällsmackan.    Jag får iallafallatten nöjet att fastna på bild tillsammans med en av Christians  erövringar.

Vad gör abborrarna en onsdagskväll efter jobbet 2015-09-23?

-Ja, vad har dom igentligen för sig?     Bättre en borre i handen än tio i… Är man stor och stark ska man vara snäll mot de små! Det var gäddan vilken bifångst.    Kvällens i särklass bästa bete fanns inte i min betesbox?      Ett nytt perspektiv på abborrefiske?      Det går mot kväller!       Nu återstår bara hemfärd, kvällen har varit fantastisk och som vanligt får jag erkänna mig besegrad av abborrarnas okrönte överman?